Efter förlossningen - med Seija


Här är bilder från kvällen dagen hon föddes. Bara några timmar gammal så hon är fortfarande lite svullen. Firar brickan tog vi då eftersom David var tvungen att åka innan vi hann få den. Tjejerna var med, väldigt glada och förväntansfulla att få träffa sin syster. Saga tog med sig sina dockor och filt som hon vill ge till Seija. Så stolt över att få bli storasyster.
 
Så mycket problem man skall ha efter en förlossning. Orkar inte med mer snart. Nu har jag gått igenom urinvägsinfektion, mjölkstockning gång på gång, brösstböld och nu är kraftig allergiskreaktion på antibiotikan. Så nu har jag äta kortison, vilket jag inte gillar. Jag ammar så det känns inte så bra att knapra en massa piller hela tiden. Panodil och ibumitin nästan varje dag sedan Seija föddes, två omgångar med antibiotika och nu kortison. Känns som att jag kan lägga ned amningen nu. Visst är det bekvämt och mysigt, men allt styr med vad jag inte får äta och hela tiden hitta kläder man kan amma i och en plats som känns bra. Tycker det är ganska mycket mäck med det hela. Har gått båda vägerna och båda funka lika bra, men tycker endå att flaskan var bekvämast, men ammningen har ju sina fördelar med att den skall föra med sig viktiga antikroppar, finns alltid med och redo att serveras. Jag har iallafall beställt TwistShake flaskor och tänker inom en snar framtid att gå över till dessa istället, men känner att jag tvekar lite.
 
Så är det så här långt efter förlossningen och än väntar jag på att komma till start vikten. Känner mig som en stor blobb som inte orkar något. Tio kilo har jag fortfarande kvar att bli av med. Får verkligen jobba på ordentligt med min promenader nu så det händer något. Har beställt en Garmin "klocka" som förhoppningsvis skall ge mig motivation. En vivoactive HR, skall bli kul att få sätta tänderna i den! Hoppas den är bra..

Seija - en månad


 
Nu blev ju Seija en månad för några veckor sedan men jag har inte haft tid. Hinna med henne och hennes systrar och där i mellen hinna med hemmet och mig själv där emellan är svårt. Vissa dar har jag inte hunnit med att kissa änns en gång!
 
Lite BVC resulltat kan vi ta.
 
160607 - 1,5 vecka - 3.790kg - 50cm
160614 - 2,5 veckor - 4.060kg - 51cm
160623 - 4,3 veckor - 4.480kg - 53,6cm
160711 - 6 veckor - 5030kg - 55,5cm
 
Så hon växer bra. Lite mer runt om än på längden bara! Men hon mår och det är det viktigaste. Hon är en väldigt snäll och social tjej. Äter bra och sover bra, precis som jag önskade! Väldigt snart är hon två månader, tiden bara flyger iväg. Vill verkligen komma ihåg denna tid, så jag fotar och filmar henne hela tiden. Vill inte missa något!

Förlossningsberättelse 160529


Allt gick inte som jag tänkt. Jag trodde det skulle gå fort, att jag skulle få ont och PANG.. en bebis men nej. Det började den 28/5 23.20 med att jag skulle sova mig och jag ligger i sängen och jag känner att jag kissar på mig.. men det var vattnet som börja gå. Jag flyger upp ur sängen och in på toaletten. Det slutar och jag går ned för att berätta för David vad som håller på att hända. Men jag hinner inte så långt utan måste till toaletten igen. Jag sitter nu på toaletten på nedvåningen och skriker på David att komma men inget händer. Jag kan ta mig upp och tar en handduk mellen bena och tar mig in till tvrummet där David somnat i soffan och gu vad han har somnat. Jag får ruska om honom för att han skall vakna och tillslut vaknar han och jag måste springa på toaletten igen. Yrvaken flyger han upp och undrar vad som händer. David ringer förlossningen och berättar vad som händer. Kvinnan i telefonen vill att vi kommer in eftersom bebisen inte är fixerad. Mamma är på väg och jag springer runt för att få ordning på allt. Mamma kommer och vi tar oss i väg. Det fortsätter att rinna vatten, men mindre nu. Vi blir inskrivna kl 00.36 och får komma in till ett "mjuktrum" som de kalla det. Glad att vi ringde när vi gjorde det eftersom de avböjde ett par som kom efter oss.
 
Känner inget än men när vi kommit in i rummet och de har undersökt mig och kopplat på mig CTG:n. Värkar kommer och går, ganska lätta och avtar och jag kan sova. Är uppe flera gånger på natten för att kissa. På morgonen vid kl 8 börjar värkarna att komma igen. David åker hem för att se så allt går bra hemma med tjejerna. Han hinner komma innanför dörren och säga hej så får han sms från mig om att det är sju min mellen värkarna. Nu blir det bara jobbigare och jobbigare och kl 10.35 flyttas jag till förlossningsavdelningen. Här ifrån börjar det bara göra ondare tills de tycker att jag borde ta epidural. Det kommer in en kvinnlig narkosläkare som enligt mig känns väldigt oerfaren som inte lyckas lägga någon på mig utan efter mycket jobb lägger hon en så kallad spinal istället som jag inte alls gilla. Kl 11.25 läggs en spinal. Jag blev helt borta, känndes som hela världen bara flöt bort för mig. Kände mig hög nästan och det kliade något fruktansvärt. Seija hade ju kommit mycket tidigare om jag inte fått den, men jag hade så fruktansvärt ont att det hade varit vågat att strunta i bedövning. Blev så irriterad på narkosläkaren som säger till mig att jag måste samarbeta. Känner att hon kunde vara mer duktig och bara få det gjort.
 
Brottom var det med att få ut Seija nu. Tydligen hade hon navelstrången runt halsen och navelstträngen blev lite klämd helatiden vilket gjorde att syretillförseln var dålig till Seija. En läkare kom som tog prov på henne och allt såg bra ut, men de ville gärna få ut henne för de visste inte hur länge hon skulle klara detta. Jag försökte krysta utan att känna något, utan fick lyssa på dem för att ens veta om det kom någon värk. Läkaren finns kvar i salen när jag aktivt börjar kryssta, som det står i mina papper. Kl 12.18 kommer Seija ut! Lycka! Det blev en Seija tänker jag, alla som trodde det skulle bli en Sám. Kände väldigt starkt för henne redan där, min lilla flicka. David gråter och jag kan inte sluta säga "titta David, där är hon". Hon har navelsträngen runt halsen som de genast tar bort. Tydligen var navelsträngen väldigt lång. Nu har jag henne på mitt börst och allt känns så bra, äntligen är allt över, nu kan jag se framåt, koncentrera mig på vår lilla prinsessa nr tre!