Vecka 41 (40+1)


 
Kom aldrig in i vecka 41 med Smilla. Hon kom två dagar tidigare än BF och här sitter jag två dagar över BF. Känns ganska surt, eller väldigt surt. Vill så gärna att det skall vara över nu! Ser inte fram emot smärtan men men.. den som väntar på något gott, eller något i den stilen. Min mage klarar inte av mer nu. Har fått bristningar över nalvel vilket jag mår dåligt över. Fick inget sådant med Smilla, bara lite på brösten. Men magen, känns inte alls bra. Känner hur det spänner, svider över magen, som om den spricker snart! Jag hoppas att bebisen vill ut snart, väldigt snart. Snälla!
 
 
 

Nu är det inte långt kvar men det är vanligt att man helt tappar tron på att graviditeten kommer att ta slut. Man kan uppleva det som att barnet faktiskt inte tänker komma ut. Då kan det vara bra att veta att nästan alla barn kommer ut innan de har blivit överburna, det vill säga före vecka 43. De allra flesta förlossningar kommer igång av sig själv, innan det blir aktuellt med igångsättning.


Det är lite olika mellan olika sjukhus när förlossningen sätts igång, men det vanligaste är runt slutet på vecka 42 eller början på vecka 43. Om man väntar längre finns det risk att barnet inte mår bra. Det kan till exempel handla om att moderkakan inte längre fungerar som den ska, eftersom den blir mindre välfungerande ju längre tiden går.


Efter vecka 40 växer barnet fortfarande, fast inte lika snabbt som tidigare. Vikten är oftast mellan 2900 och 4700 gram och längden mellan 48 och 56 centimeter, men kan variera mer

BF men ingen bebis än


 
I dag är det BF 27:de november. "Dagen är inte slut än", som min syster sa men det känns inte som att det blir något i dag heller. Känns surt då jag är så mentalt klar med detta. Jag har sett mig själv med en bebis i famnen nu. Båda mina systrar har varit flera dagar tidiga, specielt Sara, hon har varit veckor före. Den enda som dragit ut på tiden är Elvira som gick fyra dagar över tiden och hon är en av åtta! barn.
 
Både Anna och Sara har fött fyra barn och det är inte jag tänkt göra. Efter denna graviditet är jag ganska så säker på att två barn blir jätte lagom för oss. Ingen Familjen annorlunda här inte. När jag var yngre var tanken på en stor familj det jag önskade mig men ju större mina systars familjer blivit desto mer har jag backat i min tanke om detta och nu när man är gravid för andra gången känner jag mig ganska så nöjd. Jag vill inte föda barn hela livet och ta hand om dem. Med lite tur har de flyttat hemmifrån när de är 20 och då är jag 50! Jag vill ha ett liv efter barnen med David. Vi vill segal jorden runt!

Julönskringar till barnen


 
Här är kläder från H&M som jag skulle vilja klä min barn (hi hi mina barn!) i till jul. Vet ju inte om det blir en kille eller tjej så två förslag på klädsel. Dock fanns det inget till en pojke i stl 50 så ett förslag i stl 62 fick komma med.
 
Ingen bebis än och inga värkar. Är en aningens irriterad nu. Varför händer det inget?! Kommer ångra mig när det väl sätter igång på riktigt att jag önskar att det skall starta, men då är det snart över iallafall och det är det jag får komma ihåg, att det är snart över, snart känns det bättre, snart kan min kropp få andas ut och börja läka. Känns som att bebisen vill ta sig ut mitt på magen. Har lyckats få bristningar där. Så j-la ledsen för detta. Inget med Smilla men nu kom det. Känns riktigt surt nu när det snart är över. Precis som att huden har kämpat och kämpat för att håll men så orka den inte hela vägen. Bu hu..