V E C K A 4 0


V e c k a   4 0 (39+1)
 
Vecka 40! Äntligen vecka 40. Jublar inombords, hjular inombords. Nu är det verkligen snart slut. Var hos barnmorskan i går och allt såg bra ut. Dock har bebiisen inte växt. Men så länge bebisen rör sig så skall allt vara ok.
 
SF mått - 35
Blodtryck - 120/70
Fosterläge - U
Rörlig/fast - R
Hjärtslag - 150
 
Min kropp håller på allt lägga av nu, känns det som, så jag vill så gärna att det skall bli bebis nu. Har dock en gnagande oro i kroppen att något kommer gå fel. Vet inte varför men det kan ha att göra med att jag aldrig trodde att vi skulle bli trebarnsföräldrar, jag kan liksom inte få in det i huvudet. Kan inte se mig med en liten bebis igen, som skall ammas, vaggas, bytas, natts och tröstas igen. Mycket för att det blev katastrof med Saga, att jag mådde så otoligt dåligt och kanske har lite av det dåliga kvar i kroppen. En rädsla att det kommer gå dåligt, att jag inte kommer orka med, att jag kommer känna samma illvillja mot detta barn. Jag vill minnas denna bebis, när den är bebis. Sagas bebistid bara försvann från mitt minne.
 
Phuuu.. vill så gärna att ALLT skall gå bra, bli bra.

V E C K A 3 9


V e c k a   3 9  (38+0)
 
Jag vet inte vad jag skall skriva.. vet verkligen inte. Lite ord som kommer upp är trött, slut, orkeslös, tung, ont, ännu mer ont, vill inte vara med mer! Kom nu lilla bebis, lämna min kropp så jag kan känna mig normal igen, för jag har glömt hur det känns. Tänk va fort man vänjer sig vid att må så dåligt, eller inte dåligt utan att inte må som sig själv. Önskar man kunde få veta exakt när man skall föda eller att det skulle finnas ett piller som man tog och några timmar senare har man en bebis i famnen! Alla dessa myter om att man skal gå i trappor, tvätta fönster mm, hjälper få igång en förlossning. Det enda som händer är att du förmodligen får sammandragningar. Ingen vet riktigt vad som startar en förlossningen, men de tror att bebisen sänder ut ett hormon när den är redo. Men vem vet! Inte jag iallafall. Men JAG är redo. Bebisen borde också vara det. Känns som att den inte får plats längre, så det är bara och ta sig ut, tänker jag.
 
Det står i en gravidapp som jag har att man skall bestämma sig för att det är dags. Tycket jag har gjort det länge men det händer inget. Men men.. den som väntar på något gott, väntar alltid förlänge! Jag hade riktigt jobbiga förverkar för några dagar sedan. Trodde nästan att det var dags pga att de kom och gick efter ett tag. Men så var jag uppe och gick och de försvann! Jag håller en tumme och korsar ett finger att det snart är dags. Nog skrivet, nu skall jag koncentrera mig på att bebisen skall komma.

V E C K A 3 8


 
V e c k a   3 8   (37+0)
 
Lite info från MVC besök 12/05
 
Vikt- 75,6kg (start - 59kg)
SF mått - 35
Blodtryck - 100/70
Fosterläge - H
Rörlig/fixerat - R
Hjärtslag - 165
 
Allt såg bra ut hus barnmoskan som jag var hos i torsdags. Fick en karm, utifall vi inte ses mer! Man kan ju hoppas, dock har Kristin, min barnmorska helt klart varit min bästa barnmorska. Så snäll och omtänksam och bra på att ge information.
 
Nu vill jag bara att den lilla skall komma! Jag har så ont nu. Sååå ont, riktigt riktigt ont. Känns som min kropp är så otroligt redo att klämma ut denna unge nu. Jag fick så ont efter att ha firat Smilla och min syster i lördags. Hela söndagen låg jag i soffan med super ömt bäcken och förvärkar som jag trodde skulle bli början på slutet. Har läst om förverkar och det står att de inte skall göra ont men dessa var jag tvungen att andas igenom och de kom och gick. Men så efter några timmar så sluta de och allt kändes mycket bättre.
 
Det känns som att hon är fixerad nu, vet inte så klart men jag hoppas så att vi kan avsluta detta snart. Inte nu dock, David är i Stockholm och vill väldigt gärna ha honom här. Är rädd för att jag skall få värkar och tro det är förvärkar och bara försöka sova bort dem men så blir de för intensiva och jag inte kan ringa någon. Jag blir som i trans och jag kan inget göra. Usch.. hemska tanke.
 
Om två veckor, två veckor.. jag hoppas att det inte blir mer än två veckor. Hoppas verkligen att det snart är slut. Men det kommer gå fort, iallafall när hon är här, då kommer det kännas som att det var ingenting. Vill känna så nu! På torsdag blir det vecka 39 och jag hoppa att det händer då!